superfakta

Om det är ett djur som ni vill ha fakta om men det djuret inte finns på sidan så kan ni ju skriva en kommentar och i kommentaren så kan ni ju skriva vilket djur ni vill ha fakta om.

Blåvalen, Balaenoptera musculus, är en bardval som så kan nå en längd av 30 meter och väga 200 ton. Så vitt man vet gör det den till det största djuret som någonsin funnits på jorden.Det största kända exemplaret var en hona på 27,6 meter och vägde 187 ton som fångades av en sovjetiska valfångaflottan år 1947.Som jämförelse väger en afrikansk elefant knappt 6 ton i snitt och den största reptilen som har levt var Liopleurodon som beräknades väga ungefär 150 ton. Vissa sporadiska fynd indikerar dock att de allra största dinosaurierna kanske matchade eller till och med överträffade blåvalens vikt, m

Kännetecken

Blåvalen har en lång och kraftig kropp. Om man jämför den med andra valar är kroppen mer långsträckt. Huvudet är platt och ovanifrån sett format som ett U. I den främre delen av munnen finns det runt 300 barder (se nedan), vilka kan bli upp till en meter långa. Fullvuxna blåvalar kan bli mellan 20 och 30 meter långa. Ryggfenan är ganska liten och formen varierar från den ena valen till den andra. Att väga en val kan vara oerhört svårt på grund av storleken. De flesta valar som vägts när de var döda har sällan vägts hela, utan ofta styckats ner i olika bitar. För ett fullvuxet djur på omkring 27 meter uppskattas vikten till mellan 150 och 170 ton.

Föda

Den kan trots sin storlek bara äta smådjur, företrädesvis krill, som är ett mycket litet kräftdjur. Blåvalen tillhör bardvalarna, och har i stället för tänder s.k. barder, som fungerar som en sil. När valen äter, fyller den munnen med havsvatten, som sedan får sila ut genom barderna. På insidan fastnar då krillen och annan föda. Blåvalens mun är enorm. Endast tungan väger cirka 2,7 ton och ungefär 90 ton vatten/plankton skulle få plats i dess mun.

Hajen är en av 3 olika broskfiskar, med många olika arter. Över 450 olika arter är för nuvarande kända. Hajar har länge orsakat rädsla bland människor, då de ses som människoätare. Detta stämmer inte alls, då hajattacker är väldigt ovanliga.

Vithajen är den hajart som attackerar människor oftast, men det har sin logiska förklaring. Vithajen håller nämligen ofta till runt de ställen människor badar, men struntar oftast i dom. En känd hajexpert har sagt ”Med tanke på det stora antalet människor som badar i havet varje dag och det låga antalet attacker så bör frågan vara: Varför attackerar hajar människor så sällan?”.

Hajens kropp

Hajens kropp skiljer sig från andra fiskar. Hajens skelett är helt uppbyggt av brosk, inklusive tänderna som sitter förankrade i broskvävnaden. De drag som känns igen oftast på en haj är dess stora sjärtfena och en eller två ryggfenor. Alla har nog sett filmer på hajar där man ser ryggfenorna klyva vattnet. En skräckinjagande syn.

Storkleken på hajar varierar kraftigt beroende på vilken art det är. De två minsta hajarterna är dvärglanternhajen och dvärgpigghajen som båda blir runt 15-17 cm långa. Den största hajarten är valhaj som oftast blir mellan 6-10 meter. Det ryktas dock om valhajar som blivit upp till 18-20 meter långa.

Hajens lätta skeletett och kroppsform gör att den lätt förflyttar sig i vattnet. De flesta hajar simmar runt med en hastighet på runt 8km/h och har en topphastighet på cirka 20km/h. Den snabbaste hajen är Makohajen som ryktas kunna simma i upp till 70km/h vilket även gör den till en av den snabbaste fisken i världen.

Vithajen

Vithajen är kanske den kändaste och mest fruktade hajarten. Vithajen blir upp till 5 meter långa och är den största rovfisken som fortfarande lever. Vithajen främsta föda består av fisk och marina däggdjur.

Vithajen kan genom något som kallas regionalt heteroterm delvis ändra sin kroppstemperatur, vilket gör att den kan simma effektivt i både kallt och varmt vatten. Den föredrar dock svalare tropiska vatten

Kännetecken

Rödräven känns främst igen på sin röda päls. Pälsen är röd över ryggen och på sidorna men vit på buken. Färgerna kan skifta lite mellan gulrött till rödbrunt respektive mellan vitt och silvergrått. Rävens fötter och nos är svarta. Inför vintersäsongen blir rödrävens päls något längre för att rödräven lättare ska kunna hålla värmen. Därefter tappar rödräven pälsen under våren och får då tillbaka sin sommarpäls. Rödräven har hest och kort tjut men kan även skälla om den behöver.

Förekomst

Av vilda hunddjur är det rödräven som har flest förekommande individer i Europa. Utöver Europa finns även rödräven naturligt i norra delarna av Asien och Afrika (norr om Sahara). Under 1800-talet inplanterades rödräven även i Nordamerika och Australien. Efter inplaneringen i Australien har rödräven visat sig ge stora miljöproblem på det befintliga naturlivet. Rödräven har inga höga krav på miljö utan anpassar sig till skogar, ängar, åkrar och även städer. I städer har rödrävar varit synliga från 1940-talet.

Föda

Rödräven är en allätare där dess huvudföda är gnagare, växter och as. De är främst aktiva under gryning och natten då de även jagar andra mindre smådjur som möss, harar, höns, fiskar, fåglar och fågelägg. Det händer även om det är sällsynt att rödrävar kan ta rådjurskid eller vildsvinsungar.

Revir

Rödräven håller sig till ett revir på mellan 5 och 20 km². Reviret markeras ut med avföring och urin. Revirets centrum markeras av lyan som vanligtvis är ett gammalt bo från någon grävling eller kanin. Rödräven kan även bygga egna lyor men föredrar att ta över någon annans.

Fortplantning och parning

Rödräven lever oftast ensam och träffar i regel bara andra rödrävar i samband med parningen. Parningen äger rum mellan januari och februari i Centraleuropa men flyttas några veckor fram eller tillbaka beroende ju längre norr- eller söderut rödräven befinner sig. Hanen stannar efter parningen hos honan och hjälper under en tid att försörja dem med föda. Skulle honan dö under tiden de föder upp ungarna stannar vanligtvis hanen och tar över ansvaret för ungarna. Honan är dräktig i cirka tre månader och föder därefter tre till fem ungar. Det händer att en hona kan få kullar upp till tretton ungar men det är mycket sällsynt. Ungarna väger mellan 80 till 160 gram vid födseln. Deras päls är ylligt gråbrun. Efter två veckor öppnar de ögonen för första gången. Ungarna får di från mamman i ungefär fyra till sex veckor och klarar sig därefter att ge sig ut på kortare upptäcktsfärder utanför lyan. Efter fyra månader är ungarna helt självständiga och efter tio månader är de könsmogna. När de uppnått könsmogen ålder lämnar honan dem för att låta dem klara sig på egen hand.

Hot

Rödrävens naturliga fiender är bland annat varg, lodjur och kungsörn. Rävungar kan även bli tagna av berguven. Annars är det främst parasiter och andra smittande sjukdomar som ställer till med problem för rödräven. Utöver det har rödrävens päls länge varit eftertraktad och rödräven har därför jagats för dels sin päls men även som sport i parforcejakt. Sporten utfördes genom att drivande hundar används och en jägarskara förföljer rödräven till häst till dess rödräven inte längre orkar springa och då blir tagen av hundarna. Sporten förbjöds i Storbritannien år 2005.

En vacker sibirisktiger hona med två ungar.

Tigern
Tigern lever på savanner eller i glesa skogar. Deras vackra ränder är alltså inte till för att vara fint utan för att tigern ska kunna kamouflera sig i miljön den lever i. Tigerns föda är främst växtätande däggdjur som t.ex. hjort, antilop och vildsvin. Tigern har bara en enda fiende, människan. Tigerns artbestånd har försämrats kraftigt eftersom människan länge har jagat detta vackra djur och för att miljön där de bor huggs ner. Detta har lett till att tigern nu är utrotningshotad men det sker fortfarande tjuvjakt.
Utseénde:
Hannar väger vanligen 150-310 kg och honor 100-150 kg. Hannarna är 2,6-3,3 meter långa och honorna 2,3-2,8 meter. Pälsens grundfärg har gul eller orange färg och ränderna är oftast svarta, gråa eller bruna. Nästan alla tigrar har ca. 100 ränder!

Olika Arter:

Balinesisk tiger: Utrotades runt år 1950
Bengalisk tiger: Finns främst i Indien men också i Bangladesh, Nepal, Bhutan och västra Burma
Indokinesisk tiger
Javanesisk tiger: Utrotades runt 1990 
Kaspisk tiger: Utrotades runt 1980 men kan finnas kvar i nationalparker
Malayatiger: Lever i Västmalaysia
Sibirisk tiger: Lever i sydöstra Ryssland och är världens största kattdjur.
Sumatratiger: Lever på Sumatra i Indonesien
Sydkinesisk tiger: underart av den sydkinesiska tigern och levde tidigare

Fakta

Kännetecken

Brunbjörnens päls kan variera från ljust grågul till nästan svart. Längden på pälsen har precis som färgen stor variation, det finns både brunbjörnar med kort eller långhårig päls. Många unga björnar har en tydlig ljus krage runt halsen. Fotavtrycket från björnen visar tydligt alla fem klorna på varje fot där de bakre avtrycken har markanta hälavtryck, precis som människan. Av de europeiska djurarterna är det ingen som går så bredbent som björnen. Björnarna ser ganska klumpiga och tunga ut, men de är snabba och kan ofta springa med en hastighet av 50 km/h. Brunbjörnens revir är vanligtvis stora, för en hona kan det sträcka sig mellan ett 10-tal km² upp till omkring 200 km². För björnhanen kan reviren vara så stora som 2 000 km².

Föda – ett växtätande rovdjur

Björnen räknas som rovdjur även om dess föda till större delen består av vegetabilier. Under våren äter björnen mycket rötter, nyvuxet gräs, örter och myror för att senare under sommaren övergå mer till "gröna växter" av olika slag. Inför vintern behöver björnen äta upp sig och har då en kost som till stor del består av bär. Inslag av animalisk föda finns under hela den vakna tiden på året. Även större djur som ren och älg kan ingå i björnens meny. Vanliga spår efter björnar är uppvälta stenar samt bit- och klösmärken på vegetationen. Spillningen, ofta lätt identifierbar om vad björnen ätit då maten bearbetas dåligt genom björnens tarmkanal. I sin jakt på myror gräver björnen gärna ut myrstackar, vanligtvis uppifrån där rester av stacken kan vara spridda metervis åt sidorna. Större björndödade byten visar ofta spår av våldsamma slag, bytet kan vara delvis flått och övertäckt med till exempel mossa. Kring kadavret brukar det ofta finnas mycket spillning för att markera för andra djur att bytet är upptaget.

Under vintern går björnen i ide

Mellan oktober/november till april ligger björnen i ide. Då äter eller dricker den ingenting och många kroppsfunktioner är starkt nedsatta. Både matsmältning och urinproduktion upphör helt. Hjärtfrekvens sjunker från normala 40 slag/minut till cirka 10 slag/minut samt kroppstemperaturen sjunker från 38° C till ungefär 33-34° C.

Fortplanting och parning – blinda och hårlösa ungar

Ungarna som vid födseln både är blinda och hårlösa föds i mitten av vintern – från slutet av december till februari – samtidigt som honan ligger i ide. Dräktigheten varar i ungefär 8-10 veckor och ungarna är små som råttor med en vikt på 250-650 g vid födseln, bara en hundradel av sin mors vikt. En vanlig kull för brunbjörnen består vanligtvis av två björnungar som inte lämnar idet förrän tre fyra månader efter födseln. Ungarna stannar hos mamman i tre år innan de beger sig iväg på egen hand.

Huggormen är den enda giftiga ormen som lever i Skandinavien. Man känner ganska enkelt igen huggormen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta arter av huggorm har på ryggen.

Huggormens utseende

Huggormen är som nämnt ovan, ganska lätt att känna igen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta svenska huggormar har på ryggen. De flesta huggormar har ljusbrun grundfärg med mörkgrönt sicksack-mönster, men de finns också de huggormar som är helsvarta.

Snokens ögon är vertikala, till skillnad från snoken som har runda ögon. Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

En fullvuxen huggormshane blir oftast mellan 36-76 cm lång, medan honan blir 42-78 cm lång. I vissa fall kan de bli så långa som hela 1 meter.

Huggormens utbredning

Huggormen finns på många platser i Världen. Bland annat i Skandinavien, Frankrike, balkan, Asien,
Ryssland och Storbritannien. Dock saknas den på Island och Irland.

I Sverige är huggormen fridlyst. Man får avlägsna ormen från tomtmark, och får endast dödas om det annars är omöjligt att flytta den.

Beteende och föda

Huggormen äter främst mindre gnagare och möss, men de kan även ta fisk, ödlor, grodor och mindre småfåglar. De unga huggormarna äter ofta ingenting alls innan den första övervintringen.

Huggormarna övervintrar gärna i hålor och stenrösen, men dem kan också övervintra i rishögar. Huggormen är både en duktig klättrare och simmare. Det är därför inte ovanligt att se huggormar i varken vatten eller i träd.

Huggormar producerar ägg, men dessa kläcks vanligtvis redan inne i huggormshonan, och ungarna föds sedan levande. Detta kallas för ovovivipar. Parningen för huggormar sker i slutet av våren, och huggotmen föder sina ungar, som kallas för äspingar i slutet av sommaren. Äspingarna är vanligtvis cirka 20 centimeter långa vid födseln.

Huggormens gift

Huggormen är den enda giftiga ormen som finns i Skandinavien, och giftet är en blandning av olika enzymer. Giftet tros ha två funktioner. Dels för att döda bytet, och dels för att underlätta spjälkningen av maten.

För människor är huggormsbett sällan livshotande, även om det faktiskt finns människor som dött av betten. Då handlar det vanligen om människor som är allergiska eller har nedsatt immunförsvar.

Lejonet har länge kallats djurens konung på grund av att den knappt har några fiender. Visst kan en elefant döda ett lejon, så varför är det då lejonet som kallas djurens konung?

Anledningen är antagligen att de står på toppen av näringskedjan. Inget annat djur ger sig på ett lejon frivilligt, för i de allra flesta fallen skulle lejonet sluta som segrare.

Med hjälp av sin strategi, samarbete, uthållighet och styrka kan en lejonflock fälla i stort sett vilket byte som helst. Även om en flock lejon kan fälla en elefant föredrar lejonen enklare byten som gnuer och zebror.

Jakten

Lejon jagar oftast i flock och nästan bara honorna som deltar i jakten. Honorna smyger sakta fram mot bytet från alla håll och när de är tillräckligt nära spurtar de fram i cirka 60km/h och fäller bytet. Om det är ett mindre byte som en hare eller kanin räcker det med ett slag från tassen för att döda djuret. Större byten som Gnuar och Zebror dödas oftast genom ett bett i halsen som kväver bytet.

När bytet är fällt kommer hannarna som alltid får äta först. Därefter äter honorna och sist lejonungarna.

Kännetecken

Det behövs nog ingen närmare beskrivning på hur ett lejon ser ut. Om man frågar någon vad som kännetecknar ett lejon får man nästan uteslutande svaret ”manen”. Hannarnas man har länge varit en symbol som man sammankopplar med lejon. Man har till och med hittat grottmålningar med vad som ser ut som ett lejon med stor man som har fällt ett byte.

Vad många inte vet är att manen kan tala om hur ett lejons hälsa är. Ju tjockare och mörkare manen är, desto friskare lejon.

Lejonet är hotat

Lejonet var förr i tiden ett av de mest utbredda landlevande däggdjuret i hela världen. Den fanns i stort sett överallt. Tyvärr stämmer detta inte idag. Lejonet är hotat på grund av många olika faktorer, där den största är människan.

Människan har länge tagit över mer och mer av lejonets territorium och det har lett till att lejonet finns på färre och färre platser. Människan har också jagat lejonet då det är farligt för människan