superfakta

Huggormen är den enda giftiga ormen som lever i Skandinavien. Man känner ganska enkelt igen huggormen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta arter av huggorm har på ryggen.

Huggormens utseende

Huggormen är som nämnt ovan, ganska lätt att känna igen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta svenska huggormar har på ryggen. De flesta huggormar har ljusbrun grundfärg med mörkgrönt sicksack-mönster, men de finns också de huggormar som är helsvarta.

Snokens ögon är vertikala, till skillnad från snoken som har runda ögon. Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

En fullvuxen huggormshane blir oftast mellan 36-76 cm lång, medan honan blir 42-78 cm lång. I vissa fall kan de bli så långa som hela 1 meter.

Huggormens utbredning

Huggormen finns på många platser i Världen. Bland annat i Skandinavien, Frankrike, balkan, Asien,
Ryssland och Storbritannien. Dock saknas den på Island och Irland.

I Sverige är huggormen fridlyst. Man får avlägsna ormen från tomtmark, och får endast dödas om det annars är omöjligt att flytta den.

Beteende och föda

Huggormen äter främst mindre gnagare och möss, men de kan även ta fisk, ödlor, grodor och mindre småfåglar. De unga huggormarna äter ofta ingenting alls innan den första övervintringen.

Huggormarna övervintrar gärna i hålor och stenrösen, men dem kan också övervintra i rishögar. Huggormen är både en duktig klättrare och simmare. Det är därför inte ovanligt att se huggormar i varken vatten eller i träd.

Huggormar producerar ägg, men dessa kläcks vanligtvis redan inne i huggormshonan, och ungarna föds sedan levande. Detta kallas för ovovivipar. Parningen för huggormar sker i slutet av våren, och huggotmen föder sina ungar, som kallas för äspingar i slutet av sommaren. Äspingarna är vanligtvis cirka 20 centimeter långa vid födseln.

Huggormens gift

Huggormen är den enda giftiga ormen som finns i Skandinavien, och giftet är en blandning av olika enzymer. Giftet tros ha två funktioner. Dels för att döda bytet, och dels för att underlätta spjälkningen av maten.

För människor är huggormsbett sällan livshotande, även om det faktiskt finns människor som dött av betten. Då handlar det vanligen om människor som är allergiska eller har nedsatt immunförsvar.